Nicklas Holmqvist portfolio | Fotograf och utvecklare

Fotografiska projektet

GLÖMD VÄRLD

Det hela började med en promenad längst den gamla vägen mellan gården Skoghem i Berghem och Hajom. Det var kall novembermorgon och jag gick längst den gräsklädda vägen som slingrade sig igenom landskapet mot Skoghem. Det hade regnat under natten till idag och daggen hängde i landskapet. Jag kom fram till en lycka och lucka i stenmuren som gick längst med vägen. Blickade ut över den vildvuxna åkern med dess murriga färger. Dimman hängde högt upp i trädkronorna och längre ut på åkern spretade ett gammalt träd ut sina kala och mossbeklädda grenar. Här i lyckan låg förr torpet Kvarnåsen med jordkällare och en mindre ladugård och den siste boende här var den sinnessjuka Emma Kristina Rylander.

Efter den här promenaden blev jag nyfiken på var mer det fanns gamla boplatser i skogarna som kunde vara av intresse att fotografera. Jag började markera ut intressanta platser och tog korta promenader. Men jag reflekterade tidigt över att det fanns så många fler platser som också hade försvunnit än de jag tyckte var intressanta. Och på den vägen började mina timmars arbete på att markera ut alla platserna från Häradsekonomiska kartan som sammanställdes i slutet 1800-talet.

Har inte hunnit markera ut allt än då livet också ska levas. Det här är ett hobbyprojekt som jag gör på min egen fritid utan någon koppling till en förening. Efter en tid kände jag att bara samla bilderna på datorn inte gjorde någon nytta och idén om att skapa Facebook-gruppen Glömd värld i marks härad kläcktes. Min första tanke var att bara dela bilder från platserna utan någon specifik historia och att mina nära å kära kan följa om så ville. Har aldrig haft målet med att tvinga någon på mina bilder och historier, vill man följa mig får man det och efter några år har gruppen snart 600 följare. Det är för mig helt mindblowing. Min blogg Glömd värld skapade jag lite senare med syfte att alla ska kunna ta del av mina och Charlottas berättelser om Marks Härad utan att behöva ett konto.

Resan har nu varat i några år, ett antal sena kvällar och hundratals timmar nerlagt på mina berättelser om de glömda platser och människoöden som utspelade sig i våra skogar. Har även fått äran att få ställa ut mina bilder samt varit med i P4 Sjuhärad och flertalet lokala tidningar. Det finns inget slut på projektet utan det lever så länge det lever.

#glömdvärld

Utställningar och referenser

2020 - Utställning på Kinna Bibliotek
2020 - Radio Sjuhärad på Sveriges radio P4
2020 - Göteborgs posten
2020 - Borås tidning
2020 - Markbladet
2021 - Utställning på Lundens trädgård i Älekulla
2021 - Markbladet

Torplyckan Kvarnåsen under gården Skoghem i Berghem, blev öde början 1900-talet.

Det glömda landskapet

I skogen runt om i bygderna döljer sig spåren efter de människor som brukade upp och livnärde sig på den ofta så magra jorden. Gärdesgårdar och odlingsrösen staplades upp med de stenar som plöjdes upp från de små åkerlotterna. Med hjälp av hävstänger, oxar och på sin höjd en häst slet de dagarna i ända tills åkern blev redo för sådd. Torparna fick ofta lön i natura men det räckte sällan alltid till och då var det lilla de själva kunde odla upp livsviktigt.

Mellan torpet, backstugan och gårdarna gick det oftast vandringsstigar, väldigt sällan plats för häst och vagn. De här stigarna har till idag byggts om till grusvägar eller försvunnit helt, så som torparfamiljerna som en gång brukade och levde i våra skogar. Kvar finns bara stenmurarna, odlingsrösena, jordkällarna och husgrunderna. Lite artefakter som spänner och flaskor är ett vanligt fynd men då slängda i stenmurarna eller odlingsrösena.

Kvarnar, såg och ålfiske var tre betydande verksamheter som brukades i våra många vattendrag. Stora som små kvarnar fanns det ett dämme för att lagra vattnet för att brukas effektivt. De lite mindre kvarnarna fanns placerade även i mindre bäckar långt upp i skogarna och brukades endast vid vårflod eller efter skyfall. Spåren efter de här kan vara betydligt svårare att hitta.

Visa galleri

Torp, backstuga & ekonomibyggnad

I den mörkaste natt syntes på distans ett dovt ljussken. Det var från lyktan som hängde ifrån taket i köket i den lilla stugan längre fram. Jag närmade mig stugan och såg att ljuset fladdrade till och från i köksfönstret. Det var torparfrun som satt och vävde på den sena timman. De alla sju barnen hade för längesedan somnat in till den sprakande elden som värmde upp stugan. Hennes make satt på kökssoffan och lagade sina slitna sockar efter ett dagsverke på gården andra sidan skogen. Som artighet bjöds det på en liten sup och en pratstund om livet i stugan.

De hade nyligen kommit hem från begravningen av deras yngste dotter som strök med i kikhosta förra helgen. I granntorpet hade sonen på 3år också gått bort i kikhosta. Tiden var svår men de gjorde vad de kunde. Efter några fler små supar och hustrun hade lagts sig intill en av döttrarna som frös var det dags för mig att lägga mig på höskullen ute i ladugården. Tog med mig en lyckta och klättrade upp för den rangliga stegen upp på loftet. Lade ut min långa och tunga rock på höet och somnade in till prasslet av mössen som sprang runt på loftet och kattugglans hoande.

Jag vaknade till att den äldsta dottern i stugan började mjölka deras enda ko. Arbetsdagen började tidigt för alla och torparfrun stod redan och kokade till havregrynsgröt i sin trefots gjutjärnsgryta över den öppna elden i köket till alla de små. Maken hade redan givit sig i väg för sitt dagsverke och jag fick mig ett litet fat med kaffe på bit innan min resa tog mig mot nya levnadsöden.

Visa galleri

Man kan nästan se torpafrun stå där i fönstret och väntar in sin make.

Det fina fönstret i solnedgångens varma toner i källaren på en välbevarad kvarn i Marks härad.

De vackra detaljerna

Vad är en vacker detalj? För mig är det en konstruktion av hur något byggts samman, olika dörrar och fönster. Det finns många fina dörrar och fönster med riktig patina efter många års övergivenhet. Självklart finns det vackra ting på gamla hus som än idag brukas. Det är dock det mer slitna som lockar mig till ett fotografi.

I några kvarnar jag besökt finns det mycket fina hantverksdetaljer att fotografer. De ihopsatta kugghjulen helt i träd drev maskineriet så att mjölet kunde malas. Men här har även mjölnarna och andra människor som besökt kvarnarna gjort sina avtryck. På dörrar och väggar finns blyertsskrifter med årtal och namn från de mänskorna. Det är som en tidsresa tillbaka över 100år att få stå och läsa de alla skrifterna.

Visa galleri

Om mig

Jag heter Nicklas Holmqvist och är född under det underbara 80-talet. Född i Göteborg men uppvuxen i byarna Älekulla och Torestorp i Marks kommuns södra, kulliga och skogiga trakter. Kreativiteten har alltid flödat i mig och när jag blev tonåring pressade jag eget papper som jag sedan målade ett fjällandskap i akvarell på. Jag målade rätt mycket en tid men insåg snabbt då jag är röd-grön färgblind att jag inte kunde blanda till de färgerna jag ville.

Under lumpen 2004 köpte jag mig en 2.1mp HP kamera och den var med mig det sista halvåret ute i fält. Det var väl här resan började och man uppgradera kameran till en Konica-Minolta Z6 för att få lite mer brännvidd. Men kort därpå tog jag steget upp till systemkamerans värld då jag köpte mig en Nikon D50. Jag har därefter ägt en D80, D7000 och två D750 men har bara en D750 kvar idag.

2020 var året som mitt liv ändrades. Efter nästan 17år på ett å samma företag satte jag mig i skolbänken igen och utbildade mig till frontend-utvecklare på yrkeshögskolan i Göteborg. Det var två hektiska och lärorika år som jag precis hunnit landa i och få upp suget att utveckla mina kunskaper ännu mer. Jag sökte utbildningen för att själva kunna skapa det jag får till mig. Idéer sprudlar hela tiden och att själv kunna skapa det är ett sjukt häftigt verktyg. Inget jag ångrar idag, man ska våga ta steget som mina gamla jobbarkompisar alltid sa.

Idag lever jag med min sambo och son i Varberg sedan sommaren 2022. Här omkring finns helt nya miljöer och gamla historiska platser att utforska. Så vi får se vad för fotografier som dyker upp här i framtiden.